mittlivsomkaka

Nu känns det verkligen som om jag och Gullis är påväg tillbaka!

Nu i några veckor (månader?) så har jag verkligen inte haft någon lust att ha med Gullis att göra, i alla fall inte med ridning eller liknande. Jag har gett henne hö varje dag, men mer än så har vi inte umgåtts.
Jag vet inte varför jag fick denna känsla men jag blev bara trött. Det gick så bra för oss, vi var närmare än varandra än vi någonsin varit och sedan bara tröttnade jag. Jag vet inte om det var skolans fel, eller om jag bara behövt en paus.

Men idag så tömkörde jag Gullis och det gick super! Hon gjorde nästan alltid det jag bad henne om, och bara nästan eftersom hon är en svår häst att tömköra. Hon tycker inte om att man "bossar" över henne, hon vill själv bestämma när hon ska gå och stanna :P

Men idag så slutade jag när hon gjorde rätt. När hon travade ett varv så saktade jag ner henne (fast hon stannade oftast) och i slutet av hela grejen så tömkörde jag henne i hennes svåraste varv (höger) och då travade hon flera varv innan jag saktade av henne, då fortsatte hon skritta (alltså hon stannade inte). Därefter så la jag av och vi gick hem :)

Det känns så bra eftersom jag vill inte vara ovän med henne innan jag åker till Frankrike, jag vill vara så god vän med henne som möjligt och ta vara på tiden vi har kvar innan jag åker!